Föreställ dig att vintern har kommit. Det har varit minusgrader i flera dagar och nätter. Snön har fallit med kort varsel och stadens representanter har ännu inte hunnit vara ute och salta gator, vägar och torg. Det här ett scenario som alla kan relatera till på ett eller annat sätt. Även skåningarna i söder.  

Gatorna är förrädiska. Dessutom har du bråttom till jobbet. I en snabb vändning halkar du och faller handlöst mot marken. Det är som en blandning av att uppleva det i slow motion, samtidigt som du är helt maktlös och tycker att allting går jättefort.  

Det är huvudet som slår i marken först. Huvudet klarar sig bra i stort, men snart uppstår en gigantisk smärta i munnen. Du öppnar ögonen och ser två framtänder ligga som två stora, fyrkantiga isbollar framför dig. Du har slagit ut tänderna. Men som en otroligt lyckosam tillfällighet, nästan sagolik, fastnar din blick på en skylt när du i panik tittar dig omkring. Där står det “Tandläkare Kista”. 

Tur i oturen 

Naturligtvis är det olyckligt det som hände. Men att det hände utanför en tandläkarklinik är en större slump än när den där åsnan trampade igenom marken och störtade rakt ned i katakomberna i Alexandria.  

Du samlar ihop dina tänder och springer med blödande mun in på tandläkarkliniken. Du möts av en receptionist. Du behöver inte ens säga någonting. Hon förstår direkt vad som är fel och leder dig in i ett rum där du ombeds slå dig ned i stolen. 

Nu kommer tandläkaren in. Hon är en majestätisk varelse i vit rock och munskydd. Hon sätter igång att jobba. Innan du vet ordet av det står du igen utanför tandläkarkliniken med två lagade framtänder och ett stort, brett leende. Det var ungefär som i småstjärnorna när de gick in i sminkbåset och kom ut en sekund senare i stora rökexplosioner.